Glädjerus
Du känner dig som kung över världen och flyger högt uppe bland många, rosa moln. Du är i ett rus av glädje. Vissa människor ger oss detta rus, som på en kort stund får oss från botten till toppen. Du är glad, glömmer alla bekymmer och blir övermodig. Och det blir en självklarhet för oss att värdesätta dessa människor, som försätter oss i dessa rus. Varför skulle vi inte? De tar fram vår bästa sida. Men det finns en nackdel, du lever för stunden. Du lever farligt.
Förr eller senare kommer detta rus att ta slut. Du kommer tillbaka till en bistra verkligheten med dess alla bekymmer och problem. Det är inte heller ovanligt att livet känns jobbigare, bekymmren fler och ensamheten större än innan detta rus, då du fått känna på sötman av en ovetande och förnekande mental frihet innan det brutalt tagit slut och gravitationen rycker ner dig från ditt lilla rosa moln och låter dig slå hårt emot asfalten. Du har återigen fått känna dig som ett barn, utan alla förväntningar och ansvar. Men det funkar inte så. Du har förväntningar på dig, och du har ansvar.
Men det finns en annan typ av människa. Den personen, som förstätter dig i ett stabilt läge. Du är inte på toppen, men inte heller på botten. Den person som du känner en total trygghet med. Bara vars doft kan få dig att andas kontrollerat under svåra stunder. Du har någon som förstår dig, som är bra för dig. Därmed är ensamheten inte lika stor, och bekymmren känns inte längre lika hotande. Du klarar bättre av dina ansvar och att uppfylla de som förväntas av dig.
Denna människa försätter dig i en vardag, en rutin, ett säkerhetsnät. För när ingenting funkar, så är det denna person som hindrar gravitationen från att rycka ner dig till botten. Det kan vara en familjemedlem, en partner, en bästa vän eller katt. Men dessa personer, är de verkliga personer vi borde värdesätta som högst.
Förr eller senare kommer detta rus att ta slut. Du kommer tillbaka till en bistra verkligheten med dess alla bekymmer och problem. Det är inte heller ovanligt att livet känns jobbigare, bekymmren fler och ensamheten större än innan detta rus, då du fått känna på sötman av en ovetande och förnekande mental frihet innan det brutalt tagit slut och gravitationen rycker ner dig från ditt lilla rosa moln och låter dig slå hårt emot asfalten. Du har återigen fått känna dig som ett barn, utan alla förväntningar och ansvar. Men det funkar inte så. Du har förväntningar på dig, och du har ansvar.
Men det finns en annan typ av människa. Den personen, som förstätter dig i ett stabilt läge. Du är inte på toppen, men inte heller på botten. Den person som du känner en total trygghet med. Bara vars doft kan få dig att andas kontrollerat under svåra stunder. Du har någon som förstår dig, som är bra för dig. Därmed är ensamheten inte lika stor, och bekymmren känns inte längre lika hotande. Du klarar bättre av dina ansvar och att uppfylla de som förväntas av dig.
Denna människa försätter dig i en vardag, en rutin, ett säkerhetsnät. För när ingenting funkar, så är det denna person som hindrar gravitationen från att rycka ner dig till botten. Det kan vara en familjemedlem, en partner, en bästa vän eller katt. Men dessa personer, är de verkliga personer vi borde värdesätta som högst.
Devendra Banhart
Someone asked me which guy I find most attractive. And my answer is, of course, Devendra Banhart, since he is the most beautiful man I have ever seen.
V
We are told to remember the idea, not the man. Because a man can fail. He can be caught, he can be killed and forgotten. But 400 years later, an idea can still change the world. I've witnessed first hand the power of ideas, I've seen people kill in the name of them, and die defending them.
But you cannot kiss an idea, cannot touch it, or hold it. Ideas do not bleed, they do not feel pain. They do not love. And it is not an idea that I miss, it is a man. A man that made me remember the fifth of November. A man that I will never forget.
But you cannot kiss an idea, cannot touch it, or hold it. Ideas do not bleed, they do not feel pain. They do not love. And it is not an idea that I miss, it is a man. A man that made me remember the fifth of November. A man that I will never forget.